Utsikt över Gállok och Lilla Lule älv från berget Átjek. Sarekfjällen och Laponia i bakgrunden. Foto: Tor L. Tuorda.

Kritiker till planerade gruvor i Jokkmokk har i SvD Näringsliv den 9 januari 2019 skrivit Replik på debattartikel införd  av Kurt Budge och Göran Färm från prospekteringsbolaget Beowulf Mining:

Gammelskog och urfolk är inga särintressen

”I SvD Näringsliv Debatt den 5 januari publiceras ett långt debattinlägg av Kurt Budge, VD för prospekteringsbolaget Beowulf Mining, och Björn Färm, styrelseordförande för samma bolag. Bolaget har som ambition att bryta järnmalm i öppet dagbrott i Gállok fem mil väster om Jokkmokk, i ett område av avgörande betydelse för renskötseln i Jåhkågasska tjiellde, där många mindre lokala markägare äger skog och där närområdets sista gammelskog finns. Allt detta avfärdar debattörerna som särintressen.

Därpå följer alla de argument och uttryck som vi inom den ideella naturvården i allmänhet, gruvmotståndet i synnerhet och det samiska samhället vid det här laget kan utantill.
Biologisk och kulturell mångfald är inget särintresse. Gammelskog med höga naturvärden och urfolkskultur är inget särintresse. Det är av intresse för hela planeten att de gamla skogarna med sin artrikedom får finnas kvar, precis på samma sätt som det är av intresse för mänskligheten att kulturer som eftersträvar ett för naturen skonsamt och hållbart näringsfång får finnas kvar.
Att måla upp en bild där samhällsintresset, det som gynnar alla människor, ställs mot särintressen, är alltså i grunden fel. Utgångspunkten för hela resonemanget blir därmed falsk.

Däremot räcker det med en subtil handledsknyck för att vända på steken och se att gruvnäringen och inte minst mindre privatägda bolag som Beowulf Mining är ett särintresse, där målet är ett: Att på kortast möjliga tid dra in pengar till aktieägarna.

Mineralprospektören har inga som helst problem med att förstöra urgamla samiska marker och vatten för sin egen profit. De vill bygga en gruvdamm som med tiden kan komma att brista och dra med sig befintliga vattenkraftsdammar längs hela Lule älv med ingenting annat än en katastrof som följd. De parasiterar oersättliga naturvärden och kulturlandskap på samma vis som kolonialstater, vare sig vi pratar om det brittiska imperiet eller Sverige på samisk mark, har gjort i sekler. Och, kanske framför allt, de, och de som eventuellt ger klartecken till en gruva, är beredda att förstöra det viktigaste av allt på planeten: Det rena vattnet.

Det är ett gigantiskt problem att majoritetssamhället tar sig tolkningsföreträde och berättar vad minoriteter, urfolk och/eller små näringar tål. Att de berättar att det visst går och för fram exempel från helt andra platser för att visa att de har rätt. OM samebyar eller det samiska samhället på andra håll har accepterat gruvverksamhet eller andra former av exploateringar, så betyder det i de allra flesta fall inte att man inte hellre hade varit utan förstörelsen, att man inte hellre hade haft markerna intakta. Men i väldigt många fall känner ett uppgivet samiskt lokalsamhälle och de lokala samebyarna att de inte har något val, att de ändå inte kan påverka det slutgiltiga beslutet.

Vilka kunskaper har Budge, Färm och Copenhagen Economics som inte samerna själva har? Eller de boende och markägande samer och ickesamer som finns i Björkholmen, byn som vid en gruva i Gállok skulle utraderas? Eller den hållbara besöksnäring som bedriver sin verksamhet i området där tillgången till relativt orörd natur och inte minst rent, drickbart vatten direkt ur sjöar och vattendrag, är en del av marknadsföringen?

Samerna och många andra ortsbor har från första stund påpekat att dagbrottet kommer att ge en oerhört allvarlig påverkan på renskötseln och kulturen. I alla tider och inte bara i Gállokområdet, utan hela den långa väg som malmen ska transporteras. Om inte bolaget har tänkt föra ut malmen med luftballong?

Debattörerna nämner ”att gruvbolag i Sverige är framstående i att utveckla modern och hållbar gruvdrift”. De menar alltså att de moderna gruvorna i Blaiken, Svärtträsk och Kaunisvaara var hållbara. Vi vet idag, när vi har facit i hand, att de projekten inte var vare sig miljömässigt eller ekonomiskt hållbara.

Arbetstillfällena är alltid det mantra som lyfts för att vinna röster och opinion. Men Beowulf tar i sina planer ingen hänsyn till den teknikutveckling som just nu pågår inom branschen. Då kommer lasttruckar att köras utan förare, vilket blir billigare för bolaget. Därför är flera hundra utlovade ”långsiktiga” jobb en lögn. Vi känner också till fenomenet fly in-fly out, som innebär att arbetskraften hämtas utifrån och inte i första hand från lokalsamhället. Ett fenomen som dessutom går helt stick i stäv med vilken klimatambition som helst.

Mot slutet av sin text nämner Budge och Färm rättssäkerheten. Låt oss understryka att detta ord, som för tillfället brukas intill missbruk, aldrig någonsin under sekler har gällt för samerna som folk. Ej heller för små privata markägare. I svenska statens relation till de två grupperna har fenomenet rättssäkerhet varit smärtsamt osynligt. Om Budge och Färm får som de vill, kommer det att vara så även i framtiden.

Tor L. Tuorda, nätverket Gruvfritt Jokkmokk, Ráddnávrre
Rickard Länta, renskötare, Jåhkågasska tjiellde
Ida Jansson, ordförande Naturskyddsföreningen Jokkmokk
Elizabeth Johansson, bokhandlare, Randijaur
Mats Karström, biolog, Vuollerim
Jenni Laiti, samisk aktivist, Jåhkåmåhkke
Matti Holmgren, turismentrepenör, Jokkmokk
Karin Kuoljok, renskötare, Sirges sameby
May Britt Öhman, Fil.Dr. Uppsala universitet (Forskare med fokus på dammsäkerhet), Jåhkåmåhkke
Henrik Blind, renägare, Tuorpons sameby
Matz Sandström, ordförande lulesamiska föreningen JulevSámega
Cecilia Lundin,turismföretagare, Saskam
Stina Svensson, turismföretagare, Skabram
Magnus Sjögren, arkeolog, Luleå
Åsa Lindstrand, chefredaktör tidningen Samefolket”

Gammelskog vid sjön Gállokjávrre. Foto Tor L. Tuorda