Från medlemsbladet höst 2013- vinter 2014
Ledare: nej till gruvan eller nej till gruvor?
Miljö
SNF:s kompetens borde handla om gruvnäringens miljökonsekvenser. Det visade sig inte vara så lätt att finna information och förstå den, i alla fall för undertecknad. Men under höstmarknaden besökte Arne Müller Jokkmokk och föreläste om sin bok ”Smutsiga miljarder” som handlar just om detta. Och i september behandlade SVT:s Uppdrag Granskning1 ämnet. Både bok och TV visade att de som använt förenklingen ”det finns inga gröna gruvor” verkar ha rätt. Det är mycket stor risk att miljön tar skada. Och det är troligt att det måste till skattemedel, trots kravet att gruvbolag ska fondera medel för återställning av miljön.
Samebyarna har tagit tydlig ställning mot gruvan. På riks-nivå har SNF länge försvarat ursprungsbefolkningars rättigheter utomlands vid exploateringar. Mig veterligen har det argumentet aldrig använts i SNF:s namn i Sverige även om frågan på sätt och vis varit aktuell i samband med skogsbruk i naturskogar.
Lokalt
Kretsen tog för 1,5 år sedan ställning mot gruvetableringen i Kallak/Gállok. ”Var är SNF?” skällde en person ut mig i telefon vid sommarens början när provbrytningen startade. Svaret är att ingen i föreningens namn engagerat sig i frågan. Detta av olika anledningar: ointresse, tidsbrist, tveksam var man står i frågan. Men framför allt för att föreningen saknar personer som engagerat sig i frågan. Folk tror ibland att vi är en myndighet, men vi är en ideell förening. Som sådan är vi beroende av att medlemmar som engagerar sig. Här finns gott om plats för er, kära läsare! Kontakta styrelsen om ni vill jobba i denna fråga (eller annan fråga) i föreningens namn.
Regionalt
Marie Persson, nätverket ”Stoppa gruvan i Rönnbäcken” berättar att när hon pratar med utlänningar förfasas de med ”Om inte ens vi i Sverige kan värna miljö, hälsa, urfolk och lokalsamhällen – vem ska då göra det?”2 Men de som tror på Sverige som föregångsland i miljöfrågor kan lika gärna fråga ”om det inte går att driva relativt rena gruvor i Sverige, var går det då?” Det är ingen överdrift att påstå att många av oss bär på blod i vår mobiltelefon och dator (som innehåller sk konfliktmetaller, t ex tantal). Lösningen man tror på är inte att avskaffa gruvorna utan att rättvisemärka produkterna. 3
Naturskyddsföreningarna i Norrbotten och Kiruna fick nyligen igenom att LKAB:s plan på att påverka en urskog i Mertainen ska prövas.4 Men de argumenterade inte mot själva gruvan utan mot en påverkan bredvid gruvan.
Vad jag vill säga är att föreningen – nationellt, regionalt eller lokalt- är långt ifrån att ta beslut att vara mot alla framtida gruvor. Varje gruva måste prövas individuellt.
Medlemmar i Norrbotten (med registrerad e-post-adress) har nyligen fått en remiss om föreningens syn gruvor, besvara den! Eller kontakta styrelsen för att tillsammans med oss besvara remissen.
Välkomna!
/Lars Thomsen
ordförande
1Uppdrag Granskning 18 sept 2013, http://www.svt.se/ug/framtidsdrommar-om-jobb-blev-lackande-gifthal
2Bildbevis på http://kvikkjokk.nu/tag/marie-persson/ och
3T ex http://makeitfair.org/en/the-facts/reports
4http://www.norrbotten.snf.se/wordpress/?p=4405 och
http://www.norrbotten.snf.se/wordpress/wp-content/uploads/2010/09/Mertainen_MMOD-dom_Inhibition7aug2013.pdf
Från medlemsbladet höst 2013 – vinter 2014
Forskning om Kallak!
Umeå universitet forskar om gruvkonflikten i Jokkmokk (och Tärnaby)! Forskarna undersöker frågor som ”hur ser olika aktörer på hållbar utveckling?” och ”kan lokala samtal bidra till att hitta vägar mot hållbarhet?” Forskarna ska försöka skapa en arena där vi ”kan reflektera och lära tillsammans”. Projektet poängterar att det inte är för att skapa konsensus i frågan.
Det har varit en första träff i augusti. Vi som deltog representerade föreningar, näringsliv, samebyar, kommunen, partier, Björkholmen, Randijaur med flera.
/Lars Thomsen
Från medlemsbladet höst 2012 – vinter 2013
LEDARE: Skogen brinner!
Den senaste tiden har det varit fruktansvärt hett i media runt den svenska skogen. Länge har det pyrt i den skogspolitiska rötan, men nu slår flammor upp till både höger och vänster. Jag tror att den massiva kritiken är början på slutet för den svenska skogsskövlingsmodellen. Vi får hoppas att det utvecklas till en kraftig skogsbrand, där någonting nytt och värdigt sedan växer upp ur askan. Alla som har en tändsticka bör kasta in den nu – t ex genom att skriva en insändare eller ett brev till regeringen. För er som inte följt debatten listar jag här upp några av höjdpunkterna från sommaren/hösten. SR:s Temasatsning: Skogen – funkar den svenska modellen? Alldeles nyligen granskades den svenska skogsbruksmodellen hårt i Sveriges Radio. En lång rad olika radioprogram tog upp frågor som biologisk utarmning, kalhyggesbruk och certifieringen FSC. Naturskyddsföreningen hade i flera av reportagen en framträdande roll. Ojnareskogen på Gotland har det såklart också skrivits mycket om, även om den borde fått större genomslag i riksmedia. Sammanfattning: rättsröta, korruption, demonstration, insatsstyrka (med helikoptrar, hästar och bandvagnar). Miljarder kronor i kalkprofit står mot grundvatten och 265 rödlistade arter, polisen och Nordkalk mot bönder och Fältbiologerna. Kampen är inte över ännu, men den kommer att gå till historien som en av de största och märkligaste i svensk miljöhistoria. ”Skogen vi ärvde”, Maciej Zarembas artikelserie i DN (april/maj), riktade hårda och träffsäkra kängor till ”skogsmaffian” och svensk skogspolitik i stort. Den avslutande delen handlade om Jokkmokk, där vår egen Mats Karström gjorde en strålande insats. Nu har ”Skogen vi ärvde” dessutom kommit ut i bokform. Slutligen vill jag passa på att säga att jag numera studerar till journalist i Umeå, och att det här därför blir min sista krönika som ordförande för Jokkmokkskretsen. Tack för en väldigt fin och lärorik tid!
På återseende
Daniel Rutschman
ordförande
Från medlemsbladet vår-sommar 2012
LEDARE: Nej till gruva i Kallak
Ingen i Jokkmokk kan vid det här laget undgått debatten runt den planerade gruvexploateringen i Kallak i Randijaur, och det är skönt att se att fler och fler jokkmokkare börjat engagera sig för miljön och inser att ekologisk hållbarhet inte får offras för kortsiktig exploatering. Under Jokkmokks vintermarknad deltog Naturskyddsföreningen i en demonstration mot gruvbrytning i Kallak, som trots att det var 40 grader kallt ute samlade drygt 200 personer. Frågan berör. Den oro som många känner över gruvexploateringens miljöskadliga konsekvenser är definitivt befogad, eftersom gruvbrytning ofrånkomligt kommer att orsaka permanenta skador på naturen och riskerar att miljöskadliga ämnen sprids i naturen under en oöverskådlig framtid.
Sedan Naturskyddsföreningen i Jokkmokk bildades på 70-talet har föreningen kämpat för att bevara vår oförstörda natur, och vi har framgångsrikt stöttat arbetet med att profilera Jokkmokk som en plats med unik natur och kultur. Vi bor idag i en kommun med ökande turism och ekoturism, som tillsammans med renskötseln utgör ekologiskt hållbara näringar som vi jokkmokkare är mycket stolta över. I och med de aktuella planerna på gruvexploatering i Kallak står Jokkmokk inför ett avgörande vägväl, där framtiden för både renskötsel och turism hotas, och där själva varumärket Jokkmokk riskerar att förstöras.
Jokkmokk är rikt på mineraler, och prospekteringsbolag har funnit flera högintressanta fyndigheter av bl a järn, uran och koppar i västra delen av kommunen. Att det finns bolag som seriöst är beredda att exploatera fyndigheter inom bland annat Laponia världsarvsområde gör utvecklingen av en gruvindustri i Jokkmokk ännu mer skrämmande. Genom åren har våra miljöhjältar slagits för att rädda älvar och gammelskogar från förödande exploateringar. I och med gruvrushen står vi nu inför ett nytt hot, och det är hög tid för oss i Jokkmokk att agera.
/Daniel Rutschman, ordförande