Räkningen startade 2004 och har sedan skett varje vinter i början på januari. Det första året deltog endast Vuollerim, men från 2005 och framåt har Vuollerim och Jokkmokk deltagit med varsitt lag. Glädjande nog har även Porjus medverkat sedan 2021. För de olika lagen gäller det att från klockan 10.00 och framåt se så många arter som möjligt som är framme och äter vid någon fågelmatning. Samtliga personer i laget ska ha sett fågeln för att den ska räknas.  Fram till i år har så många som 38 olika fågelbordsarter setts. Det totala antalet fåglar har varierat mellan 14 och 21 arter. Det laget som lyckats lite extra får äran att ta hand om vandringspokalen som är Kjell Wågbergs snidade talgoxe. Ta del av resultatet och de olika lagens berättelser här nedan.Fika vid elden vid Getbergets fågelmatning. Foto: Annsofi Lehman.

Räkningen 2025

Söndagen den 5:e januari skedde räkningen för 22-a gången. Vädret var mestadels klart med en temperatur kring -24°. I Jokkmokk deltog 6 personer, i Vuollerim 4 personer medan Malin var ensam i Porjus.

Antalet sedda fågelarter var totalt 15, med 6 arter i Porjus, 7 i Jokkmokk och 14 i Vuollerim. Antalet arter är bland de lägsta genom åren. Det kalla vädret i kombination med att jokkmokkslaget helt undvek bilkörning förklarar till delar detta. Kanske har även antalet matningar minskat?

Roligt nog sågs lappmes i Jokkmokk, en art som minskar i landet. Kaja i Vuollerim är också speciellt eftersom de tidigare lämnade Vuollerim under vintern. Vuollerimlaget noterade även sydlig nötväcka på flera matningar, något som var otänkbart bara för några år sedan. Fyndet av sparvhök i Kuouka är även värt att nämna.

Eftersom Malin i Porjus räknade själv får hon äran att ta hand om vandringspriset.

Sammanställningen som pdf hittar du här.

 

/Mats Karström

Porjuslagets berättelse

Dagen började i Porjus med -27° och dimma, den art som besökte matningen på Villavägen 16 till en början var ett antal ekorrar. Det dröjde ett tag innan fågel nummer (1) sågs och det var TALGOXEN. De besökte matningen flitigt sedan rester av dagen. Fågel nummer (2) blev SKATA och nummer (3) DOMHERRE sen dröjde det innan nästa art visade sig (4) nämligen BLÅMES.

Närmare mitt på dagen lättade dimman och jag tog mig en promenad i byn och kikade efter fåglar på andra matningar. Blev en kylig men trevlig promenad på ca 40 min, under denna promenad visade sig två nya fågelarter. Först (5) TALLTITA sen (6) PILFINK. Efter promenaden återvände jag till Villavägen 16 och hoppades få syn på någon hackspett, tex större hackspett eller gråspett som bruka var en fågel som besöker matningen vanligtvis men inte idag.

Summering, förvånansvärt lite fågel på matningarna. En fågel som man nästan alltid ser är tamduvorna som vanligtvis finns vid rådjursmatnigen vid porjusberget men inte denna gång.  Samma med gråspett, större hackspett och gråkråka som är flitiga att besöka matningar, men inte denna dag.

Men tre arter utmärkte sig och besökte matningen på Villavägen flitigt under dagen, Talgoxen 12 ex räknade samtidigt, Domherren 14 ex räknade samtidigt och Blåmesen 7 ex räknade samtidigt.

Inte så många arter denna gång men trevligt ändå.

Domherrar vid matningen hos Malin Karlsson. Foto: Malin Karlsson

/Malin Karlsson 

Vuollerimlagets berättelse

Vi startade med fika hos Mats och Ginger vid 10.00. LarsGöran, Ingemar och Oskar hade då dykt upp. Vädret var klart med en temperatur på -23°. En snygg GRÅSPETT-hane (1) var den första fågeln. Även GRÅSPARV (2), TALGOXE (3), BLÅMES (4), DOMHERRE (5), SKATA (6) och STÖRRE HACKSPETT (7) sågs direkt. NÖTVÄCKA (8), PILFINK (9) och GRÖNFINK (10) sågs efter ett tag. Nötväckorna var ett sydligt nötväckepar, pilfinkarna 2 till antalet och grönfinken var ensam.

Efter en timme begav vi oss runt på byn på jakt efter fler arter. TALLTITA (11) och KAJA (12) var nya för räkningen. Vi hann även se tamduvor uppe på byn, men de vägrade att gå ner och äta. Kajorna var 5 till antalet och sågs som hastigast gå ner och äta vid Kyrkvägen och Folkets hus.

Efter ytterligare en timme begav vi oss mot Kuouka. Vi stannade till vid Norrvik och försökte se de tofsmesar som tidigare setts vid ett fågelbord, något som tyvärr misslyckades. Vi hann även med ett snabbesök vid Vackerbacken.

12.45 kom vi fram till Ingemars, Oskars o Jennys matning i Övre Kuouka. Här var det full fart med fåglar. Talgoxe, blåmes, talltita, större hackspett, domherre ( minst 100 ex!) och en ensam grönfink noterades. Sedan dröjde det inte länge innan NÖTSKRIKA (13) kom fram och åt, de var så många som 6 till antalet. Efter en halvtimme blev det stor dramatik då en SPARVHÖK (14) försökte fånga en småfågel. Det var en snygg hane som sågs vid så många som sex tillfällen mellan 13.15 och 14.30. Tyvärr lyckades vi aldrig se den sparvuggla som setts här vid flera tillfällen dagarna innan. Vid 14.45 avslutade vi den mycket trevliga räkningen.

/Mats Karström

Jokkmokkslagets berättelse

När vi samlades vid Rinken kl 9:30 visade termometern vid spårtavlan på minus 22 grader. Molntäcket på himlen vara uppklarnande. Lotta och Annsofi gick till fots mot Getbergets fågelmatning medan Linda, Guilhem och Ida tog vägen över Södra Åsleden ned emellan åsarna och ut över Klipptjärn. Lotta och Annsofi fick se och höra en järpe på vägen och skidfararna möttes av en flock med gråsiskor som klängde i en björk.

Vi lyckades tajma in varandra precis vid matningen. Väl framme var det ganska lugnt. Vi hörde talltitor i bakgrunden. Första fågeln som gick ned och tog för sig av både solrosfrön och ost var också en TALLTITA (1). Strax därefter dök Ingrid från Polgatan upp till fots. När dova vingslag med långsam frekvens hörde utbrast Ingrid ”Större!”. Mycket riktigt dök en STÖRRE HACKSPETT (2) upp en kort stund senare och åt av smöret på en tall högre upp i sluttningen. En TALGOXE (3) dök sedan upp och åt av solrosfröna. Vi hade tänt en brasa och drack varm dryck, men när temperaturen är under minus 20 grader tar det inte lång stund att bli kall. Även om kylan kröp på var lyckan stor när en LAPPMES (4) landade och åt av jordnötterna. Vi diskuterade senare hur det kommer sig att lappmesen har gått tillbaka så kraftigt bara de senaste åren. Frågan är hur många år till vi kommer vara förunnade att se en vid Getbergets fågelmatning.

Tillbaka till Rinken bestämde vi oss för att gå hem till Lotta på Älvsborgsvägen. Nog var det skönt att få komma in i värmen och titta på alla DOMHERRAR (5) och talgoxar som flockades vid fågelbordet. En SKATA (6) dök upp i björken och segervissa rop hördes när den gick ned och tog för sig av smulorna på backen. En överraskning för oss blev BLÅMESEN (7) som diskret dök upp och åt jordnötter.

/Ida Jansson