Sjön låg spegelblank i slutet av kvällen. Foto: Emma Nilsson

Tänk att en promenad kring Dálvvadisjávrasj/Talvatissjön kan ta närmare tre timmar. Kanske var det sommarkänslan som spelade in då plusgraderna var många? Till en början blåste det tyvärr lite väl mycket och det var svårt att höra fågelsången i vindens sus, men vi kunde i alla fall lyssna på en svartvit flugsnappare och en grönfink. Den sistnämnda bräkte så där bergfinkslikt, men den sjöng också ut i sin melodiska och lite jollrande drill. En gluttsnäppa ropade ut sitt ljudliga gli-vi, gli-vi, gli-vi.

Smålommen kan skiljas från storlommen på sin näbb som den ofta pekar snett uppåt med. Foto: Emma Nilsson

Fågellivet runt sjön var för övrigt ovanligt stilla, men kvällen var ändå fantastisk. Hela 22 personer anslöt och vi grillade och fikade vid en av grillplatserna. När vi avslutade kvällen låg sjön spegelblank och fyra smålommar sågs rasta tillsammans. Förhoppningsvis kommer vi, någon gång under den andra halvan av juli, att få se små ljuvliga dunbollar växa i rask takt. Intressant i sammanhanget är att smålommen är en de mest långlivade svenska fågelarterna och det är inte ovanligt att de blir 13-14 år gamla. Enligt artfakta.se är det en svensk smålom som innehar det internationella åldersrekordet på hela 23 år och häckning sker som tidigast vid tre års ålder. Det är alltså inte omöjligt att någon eller några av de nu rastande individerna är ungfåglar som återvänt till sin födelseplats.

Totalt har 39 personer deltagit under torsdagsskådningarna och vi har sett eller hört ca 55 olika fågelarter. Vilka kvällar vi har haft, tusen tack för den här våren/försommaren!

På återseende! /Emma Nilsson och Ida Jansson