Miljö

Från medlemsblad höst 2014 – vinter 2015

Energiomställning och kärnkraftavveckling: Den tyska paradoxon

Kärnkraft är ett omdebatterat ämne, och både motståndare och förespråkare använder sig av Tyskland som exempel. Tyvärr förekommer det många faktafel i den debatten.

Exempel 1: Beslutet att avveckla kärnkraft i Tyskland efter Fukushima olyckan är förhastat!

Här glömmer man bort att avvecklingen beslutades redan året 2000 genom ett avtal mellan den röd-gröna regeringen och kraftbolagen samt en ändring i lagen. Som en följd stängdes 2 kärnkraftverk ner till 2005. De andra kärnkraftverken fick ytterligare några år på sig. Samtidigt beslutades ett stödsystem för att få en snabb tillväxt i förnyelsebar energiproduktion, som blev väldigt framgångsrikt. Efter valet 2010 bestämde den nya numera konservativa regeringen att ändra atomenergilagen genom att ge de sju atomkraftverk som var i drift före 1980 fick tillstånd för ytterligare åtta års verksamhet, de återstående tio kärnkraftverk ytterligare 14 år. Efter Tsunamin ändrade sig dock regeringen med Angela Merkel i spetsen och bestämde sig istället för att skynda på avvecklingen.

Exempel 2: I en debatt maj 2014 sa Jan Björklund ”Gör vi inte det (redaktör: tillåta att nya reaktorer byggs), vilket de rödgröna vill, då hamnar vi i samma sits som Tyskland – vi blir beroende av rysk gas. Och det är förödande.”

Givetvis upplever Tyskland för närvarande en paradox: andelen förnybar energiproduktion växer så det knakar (från 6% året 2000 till 27% året 2013 av den tyska elanvändning). Trots det ökar även växthusgasutsläppen. Men analysen visar tydligt, att detta sker inte på grund av den kärnkraftsavveckling. Den förnyelsebara energiproduktionen överkompenserar den minskade produktionen från kärnkraft, och så har elanvändningen minskat. Däremot har brun- och stenkol blivit så billigt, att den tränger undan den dyra men mer miljövänliga elproduktionen med gas. Eftersom kolkraftverk är svårt att reglera efter behov, producerar dem massor med el alla tider. Överskottet exporteras – 2013 var det 34 TWh export, ett nytt rekord. Svenska Vattenfall är ett av företagen som driver stora kolkraftverk i Tyskland. Problemet ligger i att det europeiska emissionscertifikatsystemet inte fungerar. Tanken var att begränsa mängden av utsläpp, men istället har man delat ut gratiscertifikat i stora mängder. Detta gör att kolkraftverk idag är väldigt lönsamt och att nästan ingen begränsning sker. Men beroendet av ryska gasen har inte ökat genom kärnkraftsavvecklingen.

/Silva Herrmann


Från medlemsbladet vår – sommar 2012

Om elcertifikat

En del av din elräkning består av elcertifikat. De pengarna ska hjälpa till att finansiera förnyelsebar elenergi. Det går till så att varje nytt kraftverk som producerar 1 MWh förnyelsebar elenergi får 1 elcertifikat. Elleverantörer tvingas köpa elcertifikat proportionerligt till hur mycket de levererar, och bakar in det på konsumenternas räkningar1. Sedan starten 2003 har det mesta av elcertifikaten, ca 60% gått till värmekraftverk som konverterat från olja till biobränsle. Vind- och vattenkraft utgör idag ca 34% av elcertifikaten2.

Trots den miljövänliga ambitionen har det framförts kritik ur miljöaspekt:

  • Elintensiv industri är befriad från den extra avgiften. Cirka 40 TWh/år är undantaget3, ca 80% av industrins elkonsumtion, eller 27 % av Sveriges4. De största konsumenterna är alltså inte med att finansiera ny förnyelsebar energi.
  • Ny eller upprustad vattenkraft får elcertifikat. Enligt både Sportfiskarna5 och Älvräddarna har detta medfört ett ökat tryck på mindre vattendrag, t ex har flera minikraftverk byggts där det tidigare inte var lönsamt att bygga. Om stat eller kommun vill rädda vattendraget genom att lösa in sträckan medför elcertifikatet en fördyring.Dessutom har större befintliga vattenkraftverk tilldelats elcertifikat när de upprustats. Sådan upprustning hade oftast skett även utan stödet så det dränerar pengar från andra nya energikällor i onödan. Älvräddarna berättar att efter Bålforsens kraftverk i Umeälven renorverades av EON för 500 milj kr gav elcertifikatet till den effekthöjningen dem 1500 milj kr6! Av den vattenkraft som tilldelats elcertifikat var 90% befintliga kraftverk7.Den extra inkomsten gör att det straffar sig för producenten att göra miljövänliga satsningar, t ex ”trappor” så att vatten alltid strömmar och fiskar kan vandra – detta då elcertifikatet baseras på hur mycket elenergi som produceras. Även Riksrevisionsverket/RRV har visat att denna subvention till vattenkraftverk gör att miljönackdelarna överträffar nyttan8. Reglerna för vattenkrafts tilldelande av elcertifikat skärptes i år9.
  • Det mesta av den nya förnyelsebara energin används utöver den redan etablerade energiproduktionen. Utöver konverteringen av fossil elproduktion till biobränsle sker ingen ersättning. Man kan misstänka att just denna konvertering ändå skett pga stigande oljepriser.Naturskyddsföreningen med flera saknar en seriös diskussion om ”negawatten”, att spara el. Men det är en annan historia – mer om det nästa gång10!

/Lars Thomsen

Mer om elcertifikaten

 Andel elcertifikat som elleverantörerna ska köpa är förutbestämt (kallas kvotplikt) varje år fram till riksdagens uppsatta mål, 25 kWh år 2020 (men systemet med elcertifikat gäller till 2035 för att de senaste kraftverken ska hinna dra nytta av sina elcertifikat)11. När det blir fler elcertifikatberättigade producenter än vad leverantörerna måste köpa sjunker priset på certifikaten12. Sedan 2009 har elcertifikatspriset halverats! Redan nu är t ex vindkraften på gränsen till att vara lönsam13, detta trots att de oftast även får investeringsstöd (vilket även många vattenkraftverk har fått14). Den elcertifikatsgodkända produktionen i upprustade vattenkraftverk gör att producenten drar ifrån sitt eget elcertifikat från sin kvot vilket leder till att efterfrågan ytterligare sjunker.

1T ex Regeringen, http://www.regeringen.se/sb/d/2448/a/67185;jsessionid=alkjYVOmNKe4

2Energimyndigheten, http://www.energimyndigheten.se/Global/Press/Pressmeddelanden/Detaljerade%20uppgifter%20kvotplikt%202010.pdf

3Energimyndigheten, se ovan

4Ekonomifakta, http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Energi/Energibalans-i-Sverige/Elanvandning/

5Sportfiskarna/Christina LindhagenVattenkraften i elcertifikatsystemet – till nytta eller till skada för miljön?”, http://www.sportfiskarna.se/LinkClick.aspx?fileticket=RZW7h101VOM%3d&tabid=433

6Älvräddarna 2010, http://www.alvraddarna.se/nyheter/aktuellt/?aktuel_month=7&aktuel_year=2010&aktuel_day=false&aktuel_start=0

7Sportfiskarna/Christina LindhagenVattenkraften i elcertifikatsystemet – till nytta eller till skada för miljön?”, se ovan

8Riksrevisionsverket. 1998. Subventioners inverkan på en ekologiskt hållbar utveckling. RRV 1998:6.

10Naturskyddsföreningen ”Vita certifikat”, http://www.naturskyddsforeningen.se/natur-och-miljo/aktuellt/?news=22187

11Energimyndigheten, http://energimyndigheten.se/sv/Foretag/Elcertifikat/Kvotpliktig/

12Energimyndigheten, http://energimyndigheten.se/sv/Foretag/Elcertifikat/Kvotpliktig/Elintensiva-foretag-/Kopa-elcertifikat/

13Muntlig information till skribenten mars 2012 vid studiebesök på Näsens vindkraftverk, Gotland.

Även Farad, http://farad.se/article.php?rowId=255

14Sportfiskarna/Christina LindhagenVattenkraften i elcertifikatsystemet – till nytta eller till skada för miljön?”, se ovan


Från medlemsbladet höst 2012 – vinter 2013

Vita certifikat – att handla med ”negawatt”

Att sänka klimathotande utsläpp med avtal och lagar har hittills misslyckats. Myndigheter och näringslivet har istället förespråkat att handla med utsläppsrättigheter. En nykter analys ger att denna modell lett till ”business as usual” istället för minskade utsläpp. T ex kunde vi för ett år sedan läsa att (statliga) LKAB köpt utsläppsrättigheter av (statliga) Sveaskog1. LKAB gör detta för att kunna öka utsläppen, alltså motsatsen till vad systemet skulle leda till. Sveaskog (tillsammans med LRF, SLU m fl) ska öka kalhyggets kolbindande förmåga genom produktionshöjande metoder. Men när träden är avverkningsmogna skall de konstigt nog avverkas – en lösning, om den ens fungerar, är allt för kortsiktig för att påverka klimathotet.

Naturskyddsföreningen har ändå närmat sig branschens språkbruk genom att argumentera för handel med energibesparingar, s k vita certifikat. Energiproducenter ska åläggas att minska köparnas energikonsumtion, t ex genom byte av belysning, isolering av bostad. Producenterna ska alltså sälja en tjänst mer än endast en vara. Priset för konsumenten kommer nog att stiga per kWh men totalkostnaden bör minska. 2

Förslaget kommer ursprungligen från EU-kommisionen! Metoden används redan i halva USA och några europeiska länder, bl a Danmark, Italien (dessa två har Europas högsta elpris) och Storbritannien.

Både Energimyndigheten och branschorganet Svensk Energi är emot förslaget.

I förra medlemsbladet skrev jag om elcertifikat. Den största invändningen mot elcertifikat är att de handlar om att producera mer el, inte att bespara. Att vi konsumenter finansierar ny energi är förstås mycket dyrare än att vi finansierar energibesparande åtgärder. Seriösa uppskattningar visar att Sverige kan halvera sin energikonsumtion! 3

/Lars Thomsen

1T ex pressmeddelande från LKAB 1 nov 2011, http://www.lkab.com/Var-filosofi/Arbetsmiljo-och-sakerhet/Var-filosofi/?ni=2231&c=&m=

2Naturskyddsföreningen ”Vita certifikat något för Sverige” 2012, www.naturskyddsforeningen.se/upload/Foreningsdokument/Rapporter/energi/vita_certifikat.pdf

3Sweco/Naturskyddsföreningen ”Halva energin hela välfärden”, www.naturskyddsforeningen.se/upload/Foreningsdokument/Rapporter/externa_rapporter/rapport_sweco_halvaenerginhelavalfarden.pdf


Från medlemsbladet vår-sommar 2014

Ledare

NATURA 2000-OMRÅDET JELKA-RIMAKÅBBÅ PÅNYTT HOTAT

Jelka-Rimakåbbå uppmärksammades av Naturskyddsföreningen/Steget Före i slutet på 1980-talet då våra inventeringar påvisade ett mycket stort antal rödlistade arter, i dagligt tal kallade utrotningshotade arter. Flera arter, särskilt de båda ädelhänglavarna grenlav och ringlav, påträffades i större mängd än någon annanstans i landet. Fynden väckte både nationell och internationell uppmärksamhet. Storleken på områden, nästan 4 kvadratmil, gjorde det även unikt i ett EU-perspektiv.

Ett stort antal andra föreningar engagerade sig också i skyddet. En insamling, kallad Urskog 2000, startade av Fältbiologerna för att bevara Jelka-Rimakåbbå. I insamlingen ingick ungdomar från bl a Sverige, Lettland, Holland och Tyskland. Andra föreningar som engagerade sig i skyddet var Världsnaturfonden och Sveriges Botaniska Förening. Många politiker och journalister engagerade sig också i frågan, något som resulterade i ett stort antal inslag i TV, radio och tidningar. Dagens Nyheter, Sveriges Natur m fl tidningar och tidskrifter gjorde stora reportage härifrån. Även Aktuellt/Rapport rapporterade vid flera tillfällen. Området uppmärksammades även internationellt. Denna starka opinion för skydd resulterade i att EU krävde att Sverige skulle skydda Jelka-Rimakåbbå, något som ledde till att Jelka-Rimakåbbå blev Natura 2000-område 11 december 2007. Även regeringen har lagt fast att området ska skyddas som naturreservat. I dagsläget arbetar Länsstyrelsen med att bilda naturreservat av Jelka-Rimakåbbå. Utöver de mycket höga naturvärdena är området av riksintresse för rennäringen. 

Jokkmokk Iron Mines AB har ansökt om att få bedriva mineralprospektering inom Agåsjiegge nr 2 beläget precis i mitten av Jelka-Rimakåbbå. Undersökningsområdets skär av Natura 2000-området på mitten och bidrar därigenom till att splittra området i två delar. Ett viktigt skäl till att Jelka-Rimakåbbå skyddades var just dess storlek och att området var sammanhängande. En prospektering kommer påtagligt att leda till att områdets mycket höga naturvärden påverkas negativt. En prospektering strider även mot intentionerna med bevarandeplanen för Jelka-Rimakåbbå.

Trots ovanstående synnerligen starka bevarandeargument har Bergsstaten beviljat Jokkmokk Iron Mines AB/Beowulfs ansökan att prospektera malm. Naturskyddsföreningen/Steget Före säger nej till all mineralprospektering inom området. Jelka-Rimakåbbå framstår som en av de absolut sämsta platserna att tillåta prospektering på. Det hela känns som ett hån mot både svensk och europeisk naturvård och kommer med all sannolikhet att ge Sverige kritik både nationellt och internationellt. Sierges/Sirkas sameby har överklagat Bergstatens beslut att tillåta prospektering. Vi stödjer givetvis deras överklagan.

 

/Mats Karström


Från medlemsbladet vår-sommar 2014

Vad innebär Änok-domen?

I slutet av 2009 ansöktes hos Skogsstyrelsen om tillstånd för en avverkning av naturskog i Änok, Kvikkjokk. Tillstånd gavs för 40 av 55 ha. Naturskyddsföreningen/SNF (riksföreningen) överklagade tillståndet. Förvaltningsdomstolen gav SNF dels rätt att överklaga, dels upphävde avverkningstillståndet. Skogsstyrelsen och fastighetsägarna överklagade detta beslut till Kammarrätten som fann att SNF saknar talerätt. SNF överklagade detta beslut med hänvisning till miljöbalken (som är en anpassning till EU-regler och internationella åtaganden). Högsta förvaltningsdomstolen fann 14 februari 2014 att SNF äger talerätt, och att Kammarrätten därför åter ska behandla frågan om avverkning. Där är processen nu.

Exakt vad SNF:s talerätt innebär är ännu osäkert. När vi kontaktade riksföreningen angående Beowulfs/Jokkmokk Iron Mines ansökan om prospektering i Ågåsjiegge 2, del av Jelka-Rimakåbbå var deras tolkning att SNF saknar talerätt i just detta ärende. Istället ingick vår protest i Sierges/Sirkas samebys överklagan. 

/Lars Thomsen

(Källa: domslutet)