Enligt bolagets planer skulle en lastbil passera ut från området här var fjärde minut. I bakgrunden skymtar gammelskogen på berget Boahttsunoajvve på Björkholmberget. Vy från Kierkemvägen. Foto: Ida Jansson

Igår meddelade Högsta förvaltningsdomstolen sin dom gällande Gállok. Naturskyddsföreningen beklagar djupt beskedet. En gruva på Björkholmberget vid Lilla Lule älv skulle ge oåterkalleliga skador i ett naturområde som är till större delen tidigare oexploaterat. Ingreppet skulle också inte bara hota de närmaste berörda renskötande familjerna utan även omintetgöra möjligheterna för framtida generationer att utöva de samiska traditionella näringarna och sin kultur. 

I mars 2022 fick gruvan dock bearbetningskoncession beviljad av dåvarande regering. Samebyarna Jåhkågasska tjiellde och Sirges och Naturskyddsföreningen ansökte om rättsprövning av detta beslut hos Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) och målet togs upp till förhandling i september 2023.

– HFD gör en otroligt snäv och enligt mig felaktig tolkning av MKB-kravet. EU-lagstiftningen står över både minerallag och uttalanden i förarbeten till den. Otroligt trist och rätt anmärkningsvärt, säger Gunilla Högberg Björck, miljörättsjurist och ombud för Naturskyddsföreningen i målet. 

Kampen om järnmalmsgruvan i Gállok/Kallak har pågått i många år. Redan på 00-talet inleddes processen för att starta en gruva, och protesterna har varit massiva från många olika håll. Länsstyrelsen i Norrbotten har sagt nej till gruvan. Unesco är allvarligt oroade över planerna och har nyligen besökt området för att utröna dessa påverkan på världsarvet Laponia.

– Det är en sorgens dag för Naturskyddsföreningen. Givet de starka rättsliga grundade argument som de sökande åberopat är det obegripligt för oss i Naturskyddsföreningen hur Högsta förvaltningsdomstolen kan anse att regeringens beslut inte strider mot någon rättsregel, säger Ida Jansson, Naturskyddsföreningen i Jokkmokk.

En halvö mitt i en älv är en ytterst illa vald plats för en gruva av många skäl. Björkholmberget skulle förvandlas till en deponi för gruvavfall med stora olägenheter för lokalboende i de närmaste byarna till följd. Förorenat gruvvatten skulle riskera att läcka ut direkt i Luleälven som är dricksvattentäkt för flera hundra tusen invånare. Enligt bolagets planer skulle en lastbil var fjärde minut lämna gruvområdet för att transportera ut malmen. Damning från både gruvavfall och transporter innebär risker både för människors hälsa och omgivande miljön. 

Bolaget ser sina planer som en del av den gröna omställningen. Det är dock ingen brist på järnmalm idag och det är inte heller en metall som är kritisk för klimatomställningen. Enligt bolagets egna uppgifter håller större delen av malmen inte heller en sådan kvalitet att den lämpar sig för att användas till fossilfri stålproduktion. Naturskyddsföreningen anser att framtiden ligger i att gå över till cirkulära försörjningskedjor för stålproduktion där behovet av nybrytning av järnmalm minimeras.